Vecka 3

2009-01-18

Leva ekologiskt kräver planering

Både i måndags och fredags kom jag ihåg att ta med kaffe till arbetsplatsen som inte har KRAV-märkt sådan, men det är mest tack vare maken som på morgonen frågar om jag vill ha en kopp!

På måndagen är jag dock optimistisk vad gäller maten och tror att jag kommer att hålla mig mätt på den lunchmat jag tar med. Det gör jag inte. När jag på eftermiddagen är klar med jobbet och har promenerat till stationen för att ta tåget hem är jag definitivt hungrig! Pressbyrån på stationen visar sig tillhöra de som har KRAV-märkta äpplen. Dessutom har de bananer märkta Forest Alliance samt Fairtrade-märkt choklad. Inte optimalt, men OK.

Fler incidenter med mat. På torsdagen hade jag lunchdejt med en vän sedan många år. Han arbetar på en ganska stor arbetsplats mitt i stan. Jag hade en baktanke att vi skulle ta oss till en nästan lika central restaurang som har en ekologisk rätt på sin dagliga lunchmeny, men det visade sig att han hade lite tight med tid så vi gick istället till arbesplatsens restaurang. Inget ekologiskt här vad jag kunde se. Det fanns en skylt på en vägg som antydde att de arbetade med frågan, men ingen rätt var KRAV-märkt. Så jag tar detta som inkörningsproblem och framöver så kommer jag att även avtala om lunchplats.

Leva ekologiskt kräver konstant närvaro

I veckan har jag blivit med tre plastpåsar! De två första kom till då jag i ett svagt ögonblick uppenbarligen var mottaglig. Jag hade precis handlat kattmat och den skulle förvisso säkert fått rum i ryggsäcken och kassen jag bar på, men jag var trött och orkade inte protestera när expediten stoppade ner paketen och burkarna i två plastkassar samtidigt som jag försökte betala. Jag var parallellt också väldigt medveten om att vi snart kommer att ha ett klart problem med sophanteringen hemma. Rullen med soppåsar är slut och just nu använder vi andra platspåsar som blivit samlade. Jag har till och med sparat 2- och 3-litersplatspåsar att använda. Måste snart hitta ett alternativ.

Den tredje lilla plastpåsen fick jag i samband med att jag köpte ett gratulationskort. Återigen var jag upptagen med att betala men även med att i tanken prisa mig själv och expediten över att 1) jag hade frågat efter ett miljömärkt kort och 2) att hon faktiskt hade hittat ett Svanen-märkt kort! Jag är ännu för ovan att säga ifrån.

Och samma fenomen (konstant närvaro) hade krävts när jag efter den icke-ekologiska lunchen med min vän också tog en icke-ekologisk kopp kaffe. Det gäller att ändra autopiloten och ibland faktiskt även avstå. Det är ju så jag har skrivit nyårslöftena.

Leva ekologiskt kräver uppoffring

I veckan gav också maken in för sitt kaffe och bröd för rostning. Hans favoritblandning tog slut på måndag morgon och han har ännu inte blivit övertygad om att något av de KRAV-märkta kaffesorter jag hittills hunnit testa duger som ersättning. Men jag ger inte upp! Jag har bara hunnit testa två än och det finns fler. Det bröd jag nu hunnit baka tre gånger (fortfarande mycket smaskigt!) verkar han dock ha accepterat som ersättare för baguette, men som rostat duger det inte

Jag kan ännu inte säga att jag känt att jag behövt uppoffra något för att tänka på ekologi och miljö, men det kommer säkert.