Det hann gå knappt 12 timmar på år 2009 innan jag gjorde mitt första köp. Det var en gåva till Wikimedia. Grundaren James Wales har under några veckor vädjat om stöd för att hålla Wikipedia igång. En del menar att innehållet i sajten inte är tillräckligt tillförlitligt, men det är å andra sidan inget som Wikipedia heller garanterar. Själv använder jag den ibland om det är något jag behöver få en snabb information om och kände att jag gott kunde bidra till verksamheten. Försämrar det miljön? Ja, eftersom jag bidrar till att hålla igång en verksamhet som troligen inte är miljöcertifierad. Kunde kanske tänkt igenom det bättre ...
Men jag hejdade mig själv redan en kvart senare! Som massagterapeut är jag medlem i Kroppsterapeuternas Yrkesförbund och i medlemskapet ingår tidningen Hälsa. Redan förra året fick medlemmar erbjudande att köpa flera exemplar av februari-numret för en liten penning för att dela ut till egna kunder. 2008 nappade jag på erbjudandet och det var roligt att kunna dela ut. Nu var jag på väg att beställa tidningar för årets erbjudande, men hann hejda mig. Mina kunder får läsa det exemplar jag själv får på praktiken.
En annan tidning vi inte ska köpa heller är TV-bilagan. Vi har ingen dagstidning sen flera år tillbaka. Nyheter kan vi läsa om på nätet, se på TV och höra på radio. Men vi, eller snarare maken, har inhandlat en TV-bilaga en gång i veckan. Jag förväntade mig en protest när jag nu föreslog att vi får ersätta det på annat sätt, men det verkar inte vara någon större förlust. Vår digitaltvleverantör har dessvärre en usel EPG (Elektronisk Program Guide) eftersom den oftast enbart (om ens det) visar vilka program som sänds just nu. Bästa alternativet för oss är att se tablån på internet istället.
Min makes favoritbröd. Det hade jag glömt bort. TV-bilagan var alltså inget problem, men när jag sa att vi inte kunde köpa baguetter så mulnade hans ansikte. Jag föreslog att jag skulle baka istället. Då insåg jag nästa problem: jäst. Olja och mjöl är inga problem, men ekologisk jäst? Och hur är det med salt? Den här veckan har det löst sig eftersom jag hade alla ingredienser hemma, men här krävs lite research om alternativen.
Jag kan ana att det kanske är vissa saker som jag behöver bli extra kreativ för att lösa!
Efter några månaders uppehåll började jag massera igen i december. I samband med att jag tog paus gav jag bort en del av de arbetskläder jag brukade använda vid massage, bland annat långbyxorna. Jag var emot att köpa nytt och nu hann det bli nytt år dessutom. I veckan tog jag därför itu med att laga ett par jeans. De är inte gamla, men tyget är så tunt att det hade blivit en reva på ena benets framsidan. Jag vet att det kan vara mode, men tycker nu inte att det hör ihop med affärsverksamheten. Jag plockade fram gamla jeansskjortor och jeanstyg och hittade en färg som kändes matchande och sydde fast en lapp på respektive bens framsida. Jag inser att det kanske var slöseri med tyg, men jag tycker att det ser snyggare ut om det ser likadant ut på båda benen. Och nu är det förberett om det skulle bli slitet där också! Hur som helst blev lagningen bra och jag har även hunnit konstatera att jeansen känns bra att jobba i.
Jag märker hur lätt det är att vara miljövänlig så länge man kan utnyttja sitt hemmalager. Jag behövde skicka två paket i veckan. Adressaterna bor så pass långt iväg (2 respektive 10 timmar med tunnelbana, pendeltåg eller tåg) att det rimligen inte kan vara mer miljövänligt att resa själv och i båda fallen kunde jag använda vadderade kuvert som jag sparat när jag själv fått paket tidigare. Fördelen med att spara sådant är att man har när det behövs. Nackdelen är att det alltid tar visst utrymme.
Veckans eko-vara, i en av de butiker vi handlar i regelbundet, är 1 kg morötter för 14.90. Passade alltså på att köpa tre paket. Det blev också inspirationen till att göra en mindre prisjämförelse mellan ekologiska och icke-ekologiska varor. I en del fall är det nästan ingen skillnad alls, men generellt skulle nog de flesta svara att ekologiska varor är dyrare. Men hur mycket? Läs om resultatet.
En av de tidigare vita näsdukarna hade hamnat i en tvätt med svarta kläder och var nu väldigt grådaskig när jag skulle tvätta vittvätt. Nu har jag använt så kallade tvålnötter sen strax innan årsskiftet då jag köpte en säck på 500 gr. Än så länge är jag nöjd med tvättningen, men konstaterar att tvålnötterna inte biter helt på fläckar. Därför har jag börjat skrubba in tvål på fläckar innan jag lägger plaggen eller linnet i tvättmaskinen. Än så länge använder jag en specialtvål för siden vilket fungerar bra. Återigen är det något jag redan hade hemma, så jag får hitta en annan lösning framöver. Jag har även testat med vanlig, ekologisk tvål. Det bet dock inte helt på fläckar.
Det kändes dock inte lämpligt att tvåla in en hel näsduk så jag tog en skopa av det vanliga tvättmedel som jag fortfarande har ett litet paket av (utan fosfater och märkt Bra Miljöval) och så fick det ligga i blöt.
![]() |
Det hjälpte en del, men naturligtvis inte helt. Jag ska göra mer efterforskning om blekningssätt, men för nu tog jag till det sätt som jag vet är helt 100 % miljövänligt: solblekning. Ja, det är mitt i vintern och solen är blek, men dock. Det kändes bra! |
I veckan städade jag undan julen och gick då även igenom julkort. Eftersom maken kommer från England så hade vi även fått kort därifrån och de var alla dubbelkort. Svärmor och svärfar brukade alltid få många kort och de var nästan alltid dubbla, till skillnad från vad jag upplever att det kanske är i Sverige där vi oftare använder enkla utan kuvert.
Svärmor ,som kanske inte alltid tänkte på miljön men alltid ekonomiskt, brukade ge korten till någon välgörenhetsorganisation. Vad jag förstod så återanvände de dem genom att klistra in en ren skrivyta för själva julhälsningen.
Själv har jag återanvänt julkort i ett par tre år. Det är speciellt enkelt vad gäller dubbelkort. Då klipper eller skär jag helt enkelt bort den del som är skriven på och sparar själva bilddelen. Det får bli vykortsjulkort nästa år! Läs mer om hur du kan återanvända julkort.
På måndagen var det enbart en halv baguette kvar. Jag började forska efter alternativen till jäst redan i förra veckan och de som är mer erfarna vet att det stavas surdeg. Enligt ett recept jag hittat tar det tre dagar att få till en vetesurdeg, så det var hög tid att sätta igång. Jag har inte bakat med surdeg på säkert 15 kanske 20 år. Det var också hög tid av en annan anledning: maken hade insett att brödet för rostning höll på att ta slut och jag förstår att han börjar förstå konsekvenserna av mitt beslut att enbart handla ekologiska och miljövänliga varor.
Första momentet, det vill säga att starta surdegen gick bra. Sen hade jag inte tittat närmare på hur nästa moment såg ut, med resultat att jag i fredags fick gå upp kl. 4.50 på morgonen för att hinna sätta degen för jäsning nummer två innan jag gav mig iväg till ett jobb. Väl hemma igen på kvällen gjorde jag två mindre och en större limpa. Det blev fantastiskt gott! Framförallt är det så saftigt! Mums. Maken är dock inte övertygad att det ersätter rostat bröd, så jag får kanske experimentera mera.
Läs mer om att baka ekologiskt bröd.
När jag handlade äpplen (svenska) i veckan tog jag, utan att tänka mig för, en liten plastpåse och stoppade dem i. Inte förrän jag kom hem insåg jag vad jag gjort. Jag hade förvisso inte köpt påsen, men väl konsumerat. Min lösning blir att i nästa tillverka en fruktpåse.
I slutet på veckan blev den än klarare för mig att ordval har betydelse. Jag skrev i mina nyårslöften att jag skulle handla ekologiskt och miljövänligt, men det är inte detsamma som att konsumera. Jag upptäckte detta i samband med ett jobb utanför hemmet och att jag skulle ta en kopp kaffe. Nu visade det sig att företagets kaffemaskin innehöll rättvisemärkt kaffe och då nöjde jag mig med det. Rättvisemärkt är förvisso mer fokuserat på anställdas villkor, men har också ett krav som handlar om att "miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas" (från www.rattvisemarkt.se 090111).
I nästa vecka ska jag dock arbeta på ett företag som jag inte tror har vare sig ekologiskt eller rättvisemärkt kaffe. Får försöka komma ihåg att ta med eget!
Läs mer om olika miljömärkningar här.
Både i måndags och fredags kom jag ihåg att ta med kaffe till arbetsplatsen som inte har KRAV-märkt sådan, men det är mest tack vare maken som på morgonen frågar om jag vill ha en kopp!
På måndagen är jag dock optimistisk vad gäller maten och tror att jag kommer att hålla mig mätt på den lunchmat jag tar med. Det gör jag inte. När jag på eftermiddagen är klar med jobbet och har promenerat till stationen för att ta tåget hem är jag definitivt hungrig! Pressbyrån på stationen visar sig tillhöra de som har KRAV-märkta äpplen. Dessutom har de bananer märkta Forest Alliance samt Fairtrade-märkt choklad. Inte optimalt, men OK.
Fler incidenter med mat. På torsdagen hade jag lunchdejt med en vän sedan många år. Han arbetar på en ganska stor arbetsplats mitt i stan. Jag hade en baktanke att vi skulle ta oss till en nästan lika central restaurang som har en ekologisk rätt på sin dagliga lunchmeny, men det visade sig att han hade lite tight med tid så vi gick istället till arbesplatsens restaurang. Inget ekologiskt här vad jag kunde se. Det fanns en skylt på en vägg som antydde att de arbetade med frågan, men ingen rätt var KRAV-märkt. Så jag tar detta som inkörningsproblem och framöver så kommer jag att även avtala om lunchplats.
I veckan har jag blivit med tre plastpåsar! De två första kom till då jag i ett svagt ögonblick uppenbarligen var mottaglig. Jag hade precis handlat kattmat och den skulle förvisso säkert fått rum i ryggsäcken och kassen jag bar på, men jag var trött och orkade inte protestera när expediten stoppade ner paketen och burkarna i två plastkassar samtidigt som jag försökte betala. Jag var parallellt också väldigt medveten om att vi snart kommer att ha ett klart problem med sophanteringen hemma. Rullen med soppåsar är slut och just nu använder vi andra platspåsar som blivit samlade. Jag har till och med sparat 2- och 3-litersplatspåsar att använda. Måste snart hitta ett alternativ.
Den tredje lilla plastpåsen fick jag i samband med att jag köpte ett gratulationskort. Återigen var jag upptagen med att betala men även med att i tanken prisa mig själv och expediten över att 1) jag hade frågat efter ett miljömärkt kort och 2) att hon faktiskt hade hittat ett Svanen-märkt kort! Jag är ännu för ovan att säga ifrån.
Och samma fenomen (konstant närvaro) hade krävts när jag efter den icke-ekologiska lunchen med min vän också tog en icke-ekologisk kopp kaffe. Det gäller att ändra autopiloten och ibland faktiskt även avstå. Det är ju så jag har skrivit nyårslöftena.
I veckan gav också maken in för sitt kaffe och bröd för rostning. Hans favoritblandning tog slut på måndag morgon och han har ännu inte blivit övertygad om att något av de KRAV-märkta kaffesorter jag hittills hunnit testa duger som ersättning. Men jag ger inte upp! Jag har bara hunnit testa två än och det finns fler. Det bröd jag nu hunnit baka tre gånger (fortfarande mycket smaskigt!) verkar han dock ha accepterat som ersättare för baguette, men som rostat duger det inte
Jag kan ännu inte säga att jag känt att jag behövt uppoffra något för att tänka på ekologi och miljö, men det kommer säkert.
Det har varit en vecka utan några större utmaningar. Det har varit som att gå in i en andra andning. Jag har dock fattat ett par beslut och gjort en upptäckt.
Efter att ha tackat ja till ytterligare en kopp icke-ekologiskt kaffe vid ett möte med en kund, insåg jag att jag måste fatta ett beslut och inte fundera varje gång hur jag ska göra. Jag har ju redan konstaterat att jag äter mat jag blir bjuden på, men kaffe känns inte som att det tillhör livets nödvändigheter utan är något som jag borde kunna vara utan.
Jag funderade lite fram och tillbaka och bestämde jag mig sen för att följa min systers råd och skaffa eko-märkt frystorkat kaffe. Lätt att bära med och kräver enbart varmt vatten på plats. Jag tänker just nu inte fundera på de miljömässiga aspekterna på hur vattnet värms upp eller koppen diskas, men det kanske kommer det med.
Redan i förra veckan hann maken bli ilsk när han insåg att hans favoritsort av vita bönor i tomatsås inte fanns hemma. De ekologiska jag faktiskt hittat var verkligen inte detsamma. De var inte ens i tomatsås! Jag måste hålla med honom och insåg att beslutet att handla och agera ekologiskt är mitt och att jag inte kan fatta beslut för andra. Med andra ord modifierade jag mitt nyårslöfte och kommer att köpa de produkter till maken som han gillar och som jag ännu inte hittat ersättning för.
Nu kan kaffe-frågan möjligen vara på väg att lösa sig. Tredje sorten av ekologiskt kaffe som vi nu testar verkar ha passerat makens smakkrav!
Och ska jag nu vara rättvis så drar maken sitt strå till stacken. Under veckan handlade han ekologisk citronsaft och sa till i en affär att de borde ta hem ekologiskt smör.
I vecka 4 har jag också, skam till sägandes, upptäckt att jag kan klara mig utan nylonstrumpbyxor. Jag betraktar mig själv som en frusen person. Jag klär gärna på mig lite till för att slippa frysa. Därför brukar jag vintertid alltid ha nylonstrumpor på mig, även under långbyxor. Är det riktigt kallt tar jag på mig pantalonger eller tjockare strumpbyxor.
Nu återstår dock enbart två par nylonstrumpbyxor och jag har förvisso hittat lite kraftigare strumpbyxor av ekologisk bomull (hos Lindex), men ännu inte i min storlek. Så på söndagen tog jag mod till mig och klädde mig i långbyxor utan några strumpor (förutom sockor förstås). Och det gick bra! Jag gick en längre promenad med min syster i lätt blåst och regn och det var inga problem! Pinsamt. Jag kunde ha varit utan nylonstrumpbyxor för länge sen.
Sista veckan i januari. Fokus har legat på att hitta restauranger att äta ute på. Som det hampade sig så hade jag i början av veckan två dejter med olika vänner. Jag hade inte berättat om mina nyårslöften och jag ville vara förberedd. Därför skannade jag efter restauranger i Stockholm med ekologiskt utbud på menyerna för att kunna föreslå vart vi skulle ses.
På ekokrogar.se kan man söka efter svenska restauranger, caféer och catering som har ett ekologiskt och/eller kravmärkt utbud.
Eftersom jag ville ha mer information om vad de olika restaurangerna faktiskt har på menyn som är ekologiskt, lade jag några timmar på att ringa runt. Det visade sig tyvärr att det är lite si och så med det ekologiska utbudet och råvarorna. Någon restarurang hade försvunnit, en annan hade tagit bort sina helekologiska meny och hade enbart vissa varor då och då som kunde räknas till de ekologiska. Andra gav ett mer helhjärtat intryck. Se resultatet här.
I slutändan blev den ena dejten inställd och den andra hade vi hemma hos vännen i stället. Då blir ju allt så lättare när man kan styra över ingredienser och inköp själv. Men nu har jag i alla fall ställen att föreslå nästa gång det blir aktuellt att ses på stan.
Så har jag också denna vecka experimenterat med äggkokning. En numera före detta kollega berättade för flera år sen att ägg egentligen koagulerar tidigt i kokningen och att man inte behöver koka ägg så länge som det kan stå i kokböcker.
Jag konsulterade den största kokboken vi har i vårt hushåll, men den gav ingen vägledning så jag fick börja testa. Än så länge har jag enbart hunnit med ett test.
Jag föredrar hårdkokta ägg. Jag lade ett kallt ägg i kallt vatten och lät det koka i fyra minuter innan jag stängde av gasen. Sen lät jag ägget ligga kvar i kastrullen med vattnet i ytterligare fem minuter och sen hällde jag av vattnet och satte ägget i en äggkopp. Där fick det stå i sju minuter innan jag började äta. Ägget var då helt koagulerat och fortfarande väldigt varm, på gränsen till för varm att äta!
Nästa gång ska jag bara låta vattnet koka upp och sen stänga av direkt.
Min syster har vänligen letat priser på ekologiska och icke-ekologiska produkter i Sjöbo. Jag har därför skrivit ytterligare artikel och lista om ekologisk mat.
© 2007-2009 Ekosens | Bandhagsplan 3, 1 tr, 124 32 BANDHAGEN | Telefon: +46-8-46 00 60 79
lillemor.engholm.guy@ekosens.se | webbmaster@ekosens.se